En bländande metalmässa

Recension från Aftonbladet

Avenged Sevenfold

Konsert i Baltiska Hallen, Malmö.

Längd: Drygt 70 minuter.

Publik: 1323 personer
Bäst: ”Afterlife”, ”God hates us” och lågmälda ”So far away”.
Sämst: Att ”The Rev” inte får höra den.

Sen säger han orden som gör det både imponerande och smärtsamt att se Avenged Sevenfold briljera i kväll.

– Det har varit ett riktigt skitår.

För det är så klart svårt att se Avenged Sevenfolds första svenska headline-gig utan att ständigt tänka på att bandet nyligen förlorat en familjemedlem. Att det oavsett inlånade Mike Portnoys imponerande spel borde ha varit Jimmy ”The Rev” Sullivan som suttit bakom trummorna och sugit i sig Malmöfansens gränslösa kärlek.

Mäktig hyllning

Under några minuter går saknaden att ta på i Baltiska Hallen. Inför drygt 1 300 fans gör M Shadows den vackra kraftballaden ”So far away” till en vemodig och mäktig hyllning till den bortgångne trummisen.

Men Avenged Sevenfold låter aldrig sorgen ta överhand. Med sin korsbefruktning av hardcore-ilska, Maiden-harmonier, maniskt thrashdriv och Dimebag-övertoner blir spelningen en massiv metalmässa som är kompetent och bländande in i minsta detalj. Att det brokiga bandet blandar Slayer-linne och nitbälten med dressat hardcore-mode och Synyster Gates ”Clockwork orange”-flört är givetvis bara logiskt. Lekfullt

Varje medlem är en show i sig, befriad från trötta regler och klyschor. Det är lekfullt på scen utan att bli tramsigt. Underhållande, ändå slående brutalt.

Det har varit ett riktigt skitår, säger M Shadows. Ironiskt nog, eller kanske just därför, har Avenged Sevenfold blivit ännu mer övertygande.

Joacim Persson